erikajoyisabella

 

I Sverige får man ju inte direkt vara bra på något, iallafall inte med självförtroendet på topp, men ska alltid bli sågad. Även om du vunnit eller kommit långt så är där ändå något att peta på. Hur man rider, vad man har för utrustning, hur hästen är eller ser ut mm.

Jag som hållt på med lagsport i hela mitt liv tycker detta är lite tråkigt. Jag säger ju inte att det är så överallt, okej? Men vi vet ju alla att överlag är det ju såhär.

För mig är vänner och folk runt omkring viktiga. När jag och Jolly kommer ut på dem riktiga tävlingsbanorna kommer vi förmodligen inte slå klackarna i taket men jag vill ju inte att folk ska se snett på oss. Utan kanske önska oss lycka till eller beröma faktiskt min väldigt fina häst. Paus! Detta har ju faktiskt hänt på alla träningstävlingar vi varit på än så länge, dem tycker att min Imagine är jätte fin och rör sig fint samt att han verkligen kan hoppa. Men som sagt det är inte så överallt, så tillbaka till där vi var. .

Jag vet inte om jag har några exempel så, men ni vet Nellie Berntsson? Tjejen som är 12 år gammal och grymt duktig på sin sport ändå får hon så mycket skit!

 

Allt det här med att få fina ponnysar/hästar serverade, ja kanske är det lite fusk eller? Även om jag skulle få en häst som gått 1,60 klasser så skulle jag behöva lära mig att rida den. Alla hästar är olika och man måste hitta knapparna.

Stor eloge till Kristina warg som tränar och rider olika hästar varje dag, förmodligen därför hon är den ryttare hon är!?

 

Vill man gå till en högre klass får man skit för det för att man kan ju stanna och plocka rosetter? Ja men om man är färdig där då och vill komma längre, kan vi inte puscha istället för att dra tillbaka?

 

Jag t.ex, får höra av dock okunniga människor som tror dem är nått (sorry) att varför hoppar du 70-80 med din storhäst på tävlingarna när du hoppat högre innan? Ja jo varför?

För att jag haft honom i 4 månader och han aldrig tävlat förr, ja han kan hoppa så mycket högre och har bevisat det. Och ja vi har provat på 90 och en meter nu. Men vi måste väl vänja oss och få självförtroende? Och inte tycka att bommen är okej ena gången och jätte läskig andra?

Han måste få teknik lära sig språng, avstånd mm. mm.

 

Jag tycker att vi ska gå ihop, vi tävlar ensamma men vi kan vara motståndare med ändå finans för varandra!

Precis som när jag spelade fotboll, på planen var det liv och död efter åt var vi goda vänner.

 

Dock är det någon som verkligen gör fel med sin häst eller något annat så ska man inte uppmuntra detta men det händer så sällan på tävlingar och vi är ju där vi är. Vi har tagit oss dit från olika starter och vissa av oss blir nöjda vi andra vill högre.

 

Kom igen häst Sverige låt oss tävla som djur mot varandra men vi är ett team oavsett vad!

OS nu ju, kolla våra ryttare, ett lag ?! Yes!

 

Min nästa tävling kommer jag förmodligen träffa på fina hästar eller ryttare eller hundar eller någon med fina kläder, jag tänker iallafall låta nån av alla dem jag ser få höra vad jag tycker, såklart possitivt!

Göra deras dag, lite bättre och kanske få dem att slappna av  tankar precis innan start :)

 

Aja hoppas ni förstår vad jag menar med detta inlägg.