erikajoyisabella

När jag gör någonting vill jag alltid bli så bra som jag kan bli och jag har rätt så lätt för att lära mig. Är det något jag inte riktigt fixar lägger jag ner 110% för att fixa det. 

Som ni vet var jag en fotbolls satsande tjej och har därför aldrig haft en egen ponny eller häst förrän senare i livet. Men jag har alltid ridit vid sidan och brukat allvar för att ändå vara duktig. Av någon anledning har jag alltid haft lite svårare hästar men det har jag lärt mig mycket utav då jag själv är en tjej som utvecklas bra genom att sitt apå en utmaning. 

Förra året tog jag tag i ridandet på heltid och även om jag var en hyffsat duktig ryttare var jag inte i närheten utav vad jag är idag och ändå blir vi aldrig fullärda right? 

Hoppning var jag hyffsad på men dressyren hade jag i princip aldrig tränat och hade en riktigt dålig sists tyckte jag! 

Nu har jag gjort så himla mycket både med egen häst, som beridare/groome i både Holland och Stockholm där har jag lärt mig massor. Hoppat mycket men mest träningstävlingar. Även med min egen häst var det träningtävlingar då han var under utbildning. Så just tävlingerfarenhet är något jag saknar, men inget jag är rädd för. Såklart är jag sjukt sugen på att komma ut på tävlingbanan igen men när jag väl är där så känner jag att jag inte behöver skämmas eller liknande, jag får anpassa mig till hästen och sen tar jag det i min takt. Att hoppa högt verkade jag inte ha problem med i Holland när jag tog en kort bana på 1.40. Dock var jag väldigt nervös ;) hehe

 

Vad har jag då gjort för att utvecklas så mycket på denna korta tid?

 

När jag rider är jag inte rädd för att be folk säga till mig och jag gör något fel eller säckar ihop genom att slappna av eller liknande. Jag tar det aldrig som negativ kretik utan som hjälpmedel. Jessika Hörberg har jag mig mycket med det i början på min egen häst. Genom att utveckla honom i hoppning tillsammans med Sara Hörberg lärde jag mig mycket. Sara själv gav mig modet att göra saker jag inte gjort förut. 

 

När jag var nere i Holland var där en tjej som tävlade dressyr och var riktigt duktig, jag frågade henne om hjälp en dag och det slutade med att varje kväll i ca en månad red jag ett dressyr pass men henne MEN på olika hästar varje dag. Det här var grymt tufft, det var allt från 4årinagr till 11åringar jag red och när man äntligen hittat lite knappar skulle man byta till nästan häst. 

Ni kan tro vilken träningsvek och att jag nästan grät vissa pass då det var så tufft. Dessutom var det en Hollänska som pratade engelska med mig ;)

 

Ni kan tro att dem dressyrpassen gav mig enormt mycker i min sits och hand, hur jag känner av hästar och fram förallt har jag inga problem med att hoppa upp på nya hästar idag. Min hand är något jag fortfarande vill bättra även mycket saker i hoppning där jag också fick det tufft i Stockholm med gud vad roligt det var. Hästen jag hade kunde jag inte göra allt med eller hoppa vissa hindertyper men det fick jag känna på upp på Södertörn. träningarna var över min kompetens men det gillade jag. Jag hade en sjukt fin häst och litade helt och hållet på min 6årig tokiga hingst. Jag lärde mig massor och fick hoppa lite andra hindertyper än vad jag är van vid, vilket kan göra att jag blir lite nervös men det var väl ni med första gångerna? 

 

Nu när jag rider Calle en lite halvtokig häst så märker jag verkligen min egen utveckling. Det är svårt att förklara här hur han är och hur jag hanterar det. Men det kommer ju att dyka upp fler ridfilmer. 

Jag hade säkert klarat av han förut med men inte på samma sätt och det hade inte sätt lika *snyggt och lätt* ut som idag, plus att jag säkert åkt i backen redan med min då dåliga sits. 

 

Jag älskar att kämpa och bli duktig och jag vet att jag kan! Jag hoppas bara allt är med mig och att jag kan fortsätta med hästarna och komma ut och tävla på riktigt. Jag vet att jag kan och vet vad jag har för mål.