erikajoyisabella

Sen jag åkte till Holland och nu när jag arbetar på Södertörn som beridare har min sits blivit oerhört mycket bättre just för att jag kämpade som ett djur i Holland för att verkligen bli bättre.
Idag är jag en betydligt bättre ryttare, när jag ser mig själv rida blir jag stolt. Och även andra säger att jag rider väldigt bra, då sträcker jag på mig. Jag kunde rida bra innan men nu kan jag mäta mig med dem jag själv tyckte red bättre.
Jag är rak i min rygg har bättre balans, handen är bättre behöver dock bli ännu bättre!
Jag har märkt hur mycket sitsträning och alla dressyrträningarna gav mig. Så jäkla kul med aha upplevelser och nu när jag funnit det som är så viktigt kan det bara gå framåt vilket det också gör.
I hoppningen är det mest självförtroendet som ska bli bättre så jag vågar släppa loss och lita på hästen jag sitter på. Annars anser jag att det går framåt med stormsteg. Hoppar höjder och hindertyper jag aldrig gjort förr, bättre på distanser, tuffare och tryggare med min ridning.
Det bästa av allt är att höjden känns inte som ett problem nu längre. Övningarna jag får känna på är tuffa men jag lär mig så när jag väl kan det som vi gör och att hindret "bara" ligger på 1m eller 110. Så tror jag att om bommen ligger på 120. Eller 130 så skulle jag inte vara "höjdrädd" vart fall.
Jag började min satsande ridning med hoppningen i början på 2012 och med handen på hjärtat shit vilken utveckling jag gjort! 1år?! Jag har så mycket kvar precis som alla andra men jag är ändå stolt, då jag dessutom hade 4 benoperationer precis bakom mig när jag började och var svag och fortfarande är.

Tvivla aldrig på er själva!