erikajoyisabella

I regn och rusk, blåst och kyla varma sommar dagar där man får gå i långa byxor och svettas.

Svett och tårar som läggs på träningar och tävling för att själv bli bättre eller för att hästen ska bli bättre.

Varje dag tidig morgon som sen kväll vill/måste vi finnas där får våra hästar. Ta ett ansvar som kan vara tufft psykiskt.

 

Från 07-21.30 under en veckas period tror jag kylan höll i sig, -20 grader visade termometern. Arbetade med kropp och huvud i många många timmar. Jag var mitt uppe i det och älskade det på samma gång som det var kämpigt. Jag har kommit så långt med min utveckling på ett ända år så det är helt sjukt och jag kan sitta och skriva det här för att jag är så stolt över mig själv, det är jag verkligen och när någon annan berömmer mig för min resa blir jag överväldigad. Detta har jag gjort med hårt slit men med mycket hjälp, människor som stått vid min sida hela vägen. Hjälpt mig med hästen,mig själv, filmat för att sen kunna själv se och förbättra, tränare och familj som puscha mig att åka till Holland och Stockholm.

 

Sara Hörberg och Jessika Hörberg är dem två största faktorerna att jag är den ryttare jag är idag! Med handen på hjärtat hade jag inte varit såhär idag, dem hjälpte mig i vått och tårrt. Var tuffa och ställde/ställer alltid upp. Om ni läser det här hoppas jag att ni förstår min tacksamhet och min kärlek till er och att vi alltid kommer att vara en liten familj. Tack!

 

Vart jag ville komma är att under den kalla veckan i Stockholm blev jag sjuk och fick åka hem för vård, jag tror inte jag varit så rädd som jag var då någonsin och än idag känner jag mig inte säker med min kropp. Men jag sitter på hästryggen igen, där jag finner min styrka och min medicin. Frågan är då, vad är det för fel på mig? Var det kylan och dem många många timmarna med hårt jobb som gjorde detta? Var det värt det?

Hästar är speciella och jag tror att du måste ha suttit på en häst om du så bara skrittar runt för att förstå den känslan en ryttare har med sin häst. Om det var det som fick mig att säcka ihop så är det också det som får mig att resa mig igen.