erikajoyisabella

 

 

Det här är tre saker som händer mig varje dag i stallet, kärleken till ens häst är lite svår att förklara är det inte så? Det är ju inte samma kärlek som man har till familjen eller till en pojkvän/flickvän men känslorna och banden är minst lika starka. 

Vi är hos våra hästar i princip varje dag, vi kämpar tillsammans genom varje ridpass och lyckas/ misslyckas både på träning och tävling, även där tillsammans. Vi lär känna varandra (häst och ryttare) på ett sätt som bara vi förstår. Humöret, känslorna och små detaljerna lär vi oss på varandra.

Jag tror också det är därför bandet blir så skarpt den här kärleken blir så stor då vi går igenom så mycket till sammans. 

Vi märker oftast när något inte stämmer med våra hästar eller vilket humör dem är på, likaså gör dem med oss. Dem gångerna jag varit ledsen och nere och varit i stallet så har jag fått en sån respons hos hästen som också är svår att förklara, men dem vet och dem känner av oss. 

 

Exempel, jag var otroligt ledsen under en period när jag kom till stallet var jag väldigt utmattad och la mig i boxen hos hästen och han stod där hos mig, var nära med mulen och puttade upp hö på mig precis som att han visste att jag frös (detta vid ett flertal tillfällen). Jag var så matt att jag inte hade mockat på två dagar och inte direkt ridit som jag brukar, sen en dag mådde jag lite bättre och skulle hämta in hästen från hagen. Han tittade rakt på mig, jag vinkade och samtidigt började vi springa mot varandra, i full galopp mötte hästen mig på mitten och tvärnitade vid min sida. Han märkte att jag mådde bättre och var glad för min/vår skull.