erikajoyisabella

Har märkt att folk gillar det, jag är ju inte jätte bra att skriva sånt. För den deepshiten jag har inom mig är rätt så tung.

Men tänkte att ni som inte riktigt vet vem jag är eller varför jag är där jag är med min häst, varför jag är 20år och inte hoppar högre eller vad ni nu kanske tänker. . Så täntke jag försöka skriva av mig lite och se om ni förstår :P

 

Men iallafall. .

 

Jag har spelat fotboll i ca 17 år. alltså sen jag var liten, jag kan väl säga att jag var duktig. Började med killar, sen f 90, sen damlag i tidig ålder. Jag har även spelat i divition 2 uppe i Blekinge.

Som många andra natar jag, har jag provat på mycket sport då jag älskar sport har har det i mig liksom.

Men när jag var 10 år började jag få käningar i benen utav smärta. Var hos doktorn men dem trodde det var benhinneinflammation och sa åt mig att vila. För dra detta väldigt kortfattat och enkelt så gör jag inget utdraget nu. . så från då när jag var tio år tills jag var 17 höll vi på fram och tillbaka hos doktorer och sjukgymnaster då smäartan blev värre med åren och svårare. På träningar trillade jag ihop sådär bara. Ibland kunde jag inte sitta hemma i soffan utav att tårarna kom eller att jag ryckte till av smärta 15 gånger i minuten. .

jag provade mycket, övningar, tabbletter, skor, vila m.m m.m . Inget gick.

provade som sagt på mycket sporter men som 11 åring fick jag ju i princip välja. Fotbollen har alltid stått mig nära och jag har älskat det, jag levde på det.

Men denna smärta var sjuk, och mina tränare samt lagkamrater sa till mig att detta går inte, de är inte meningen att du ska trilla sååhär hela tiden. .

 

För 2 år sen nu, gick jag till min sjukgymnast igen och sa, nu är det allvar vi måste gära något åt detta. .

Då var det så att min mamma har en sjukdom som heter MS, googla de om ni inte vet.  . Annars tar detta evigheter ;) Så han sa till mig, då åker till sjukhuset och kollar så du inte ärvt mammas sjukdom. .Jag sa att de förmodligen inte är lönt för den sjukdomen brukar itne visa sig så tidigt och mycket riktigt visade det inget. Men det betyder inte att jag inte har det, men vi hoppas.

Han fortsatte med tester och övningar, även akunpunktur fick jag och deet vr hemskt!

Till slut fick jag tid hos en idrottspecialist som var doktor. Mitt fall gick före då de var ovanligt¨. Det blev operation. . Han konstaterade att jag hade för stora muskler gentemot vad som fick plats innan för huden, alltså minsta lilla rörelse man gör vill ju musklen andas när min gjorde det tryckte det på så att jag fick så jäkla ont, när jag sprang blev det för mycket och benen tog vika.

Operationen dem gjorde var på så vis att det skärde uppifrån och ner i hinnan som skkyddar musklen, öppnade upp där och sydde fast den i huden. en gång i höger ben, strax därefter i vänster. .

Tiden gick och jag var på plan igen. Men smäartan var kav . . .  3e operationen kom och det blev i vänster ben igen. 3 operationer på kort tid var inget mina föräldrar gillade då det var 3 sövningar på väldigt kort tid. Men allt gick bra.

sedan återhämtade jag mig och började spela igen, allt gick bra och smärtan var mildare men försvann inte. Men sen började häger benet göra mer ont igen och jag återvände till doktorn. Då tar vi häger en gång till sa han, så färjde operationen gjorde jag i mars detta året. Innan den sa min doktor, du får inte spela mer fotboll eller liknande efter operationen för att dina muskler har inte samma skydd längre och en boll där skulle kosta dig stora komplikationer. .

 

Fotbollen betydde allt föör mig, men jag anade ju detta lite eftersom jag hade haft problev i sådär 10 år.  .

såklart fick jag lägga footbollen på hyllan och jag var så nere utav detta så ni kan itne fatta.

men så snart jag kunde, så skaffade jag en foderhäst då jag alltid ridit sidan om fotbollen till och från i alla år.

Hade det toppen med min lipsana häst, men han skulle ju tillbaka där han kom ifrån sen .  Så jag letade häst.

jag kände att va fan jag har alltid fått ha hästarna sidan om aldrig kunnat tävla i hoppning som jag tycker är så kul för att jag inte haft tid.

 

Jag letade och letade, och hittade Imagie.

Imagine har inte gått en ända tävling innan jag köpte honom.

och jag själv har inte haft tid. .

Då jag haft han i fyra månader nu har vi utvecklats jätte mycket och framförallt han.

Hoppa högt kan han, absolut. men där är så mycket annat i hoppnigen som han är osäker på och behöver lära sig och även jag. Vi båda behöver självförtroende och vi är en bra bit p vägen!

Detta året är bara träning. Vi kör runt på pay and rider och det går utmärkt. Vi hoppas 70 och åttip på "tävlingar" fortafarande. det för att inte sätta press. hemma har vi hoppas 90 och 1m och gör det mer och mer nu, och det känns jätte bra!

Vi ska bli ett tävling ekipage och kämpa på. Har såklart inga SM mål m.m nu, absolut inte. . Jag vet att i framtiden kan vi. . Men det är så långt dit, och nu börjar vi från noll och går uppåt och det tar tid och kraft.

 

Nu undrar ni, är smärtan borta? Kan och får du rida? om hästen skulle sparka diig då är de inte kört då med?

Tja. . doktorn vet inte att jag rider.. . och jag måste göra något, jag älskar träna och tävla, plus att jag älskar min häst! Han är nog den mest bortskämda jag vet ;)  Ont har jag absolut, men det är bara 3 månder sen operationen så jag vet inte om det blir bra än. Jag får inte sprinag på ett år. . =/ segt men såklart har jag sprungit pytte lite, när man busar runder lite. Det gör ont, men just nu iinte alls som förr. .och jag hoppas verkligen attd et ska bli bra nu.

Om jag skulle bli sparkad, ja det kanske är kört. .  Men om jag hade "normala" ben så skulle det ju vara kört då med :P Jag menar en häst är en häst.  .

 

Iallafall, jag njuter på hästryggen och kämpar håårt med min vardag men jobb, sambo och häst. haha och vår fina Snowflake så klart!!

 

Jaha, läsbart? veti tusan men nu fick ni lite deep shit