erikajoyisabella

Jag har kanske aldrig varit den här riktiga "hästtokiga typiska hästtjejen" just för att jag satsat på fotbollen och sådär. Jag gillar ju sporten med hästarna men även såklart djuret i sig. Det är ett fantastiskt djur som man finner glädje och sorg med. Man blir tröstad och får en vän för livet. 

Jag som är sporttokig och älskar att bli bäst på allt jag gör ser ju även ridningen som en utmaning för mig själv och rider för att bli bättre samtidigt som jag njuter utav varje ridpass. 

 

Men. .

Nu vill jag absolut inte peka ut någon eller säga att det är så här över lag utan mest att vi vet ju alla att det förekommer och jag tycker det är så tråkigt och fel. 

 

Att använda hästarna som maskiner och behandla dem därefter gör ont i mig att se och det gör man ju tyvärr lite då och då. För att en häst ska bli i sitt allra bästa esse tror jag att kärlek och konection gör stor nytta, Hästen vill känna en trygghet med sin ryttare och kunna lita på den fullständigt, tycka det är roligt att hoppa och kanske veta att något gott väntar efter passet om den varit duktig. 

Ja det finns hästar som blir behandlade som maskiner som kan hoppa 140 klasser, men jag tror inte dem är långvariga och inte minst tror jag inte den hästen är lika lycklig som kanske en annan. Den vet att den får dask med spöet om den inte sköter sig men den kanske gjorde det där lilla felet för att den inte riktigt litar på sin ryttare och inte vet var han har denne någonstans. 

 

Jag gör det inte långdraget då jag hade kunnat skriva många A4,a sidor om detta men en liten tanke kring det fick ni vart fall.