erikajoyisabella

Något som får mig att faktiskt bli ledsen och deprimerad ibland är när jag tänker på hur vi människor väntas leva våra liv. 

Skolåren är ju ett himmelrike jämfört med resten utav livet, absolut tycker jag det är roligt att arbeta, plus att man måste. Jag brinner dessutom för serviceyrket, men jag minns när jag för något år sen tittade på PLUS på tv och dem pratade om pension osv. 

Då helt plötsligt föll jag i gråt och min dåvarande sambo skrattade åt mig samtidigt som han tröstade mig. 

 

Vi jobbar och sliter nästan hela livet för att få det att gå runt, några av oss klarar sig jätte bra medans andra får kämpa som sören för att få mat på bordet. Vi arbetar tills vi blir gamla och då lever vi på vår lilla pension,vi dör allt tidigare och fler och fler sjukdomar drabbas vi utav.

 

Det är inte så att jag är missnöjd med livet men just där och då tänkte jag i dem banorna och det gick upp för mig att allt för många utav oss stressar igenom dagarna för att hinna med allt som ska göras. 

 

Men vi måste börja stanna upp, njuta lite av livet och omgivningen. Ta vara på vad som finns och vad vi har. Livet är alldeles för kort för att säga, nämen det tar vi under pensionen. Glöm det, ta det nu!