erikajoyisabella

Besökstoppen

2012-09-16
11:31:50

Hur gjorde ni?
Då jag verken orkar eller vill dela med mig om mina känslor här just nu, så får ni nöja er med lite kortare och kanske otydligare känslor.
 
Men jag saknar Pierre såklart, älskar honom så enormt! Dock står vi varandra nära än, tack och lov. Men som vem som helst hade varit är jag sjukt ledsen och det går ut över hur jag lever mitt liv.
 
Jag mår bra här hos familjen Lundh, trivs här och jag känner mig trygg. Men allt annat känns så jobbigt och det jag vill ta upp med er är ju Jolly.
 
Jag älskar honom och nu mer än någonsin behöver jag honom, hittar lugn och tröst där. Men från dag till dag känns det sjukt jobbigt att åka dit. Istället för ja nu stallet så ¨kan jag tänka oh stallet. .
 
Jag har såklart samma glädje utav att rida honom och så och kör på som vanligt, men just veta det här att allt är en börda nu istället, Pierre brukade titta in i stallet och då var Jolly helglad. Även golfbanan ligger tätt intill och Pierre är där ofta. Allt känns så fel, och det går på nått vis utöver stallet. Jolly lider väl inte direkt eftersom han får ännu mr kärlek nu än innan.
 
Men jag vill få tillbaka glädjen, vill boka in tävlingar och verkligen träna inför dem m.m.
Jag tänker liksom alldeles för mycket istället för att bara va som innan.
Som jag skrev innan så rider jag  på som vanligt dock känns det inte samma. .Förmodligen för detta som då inträffat.
Förstår att detta är lite luddigt skrivit men iallafall, .
 
Men hur får jag glädjen tillbaka, hur kommer jag på fötter?'
 
Kommentarer:

bloglovinbyte? :)
tacksamma för svar!

Svar: Fixat =)
Erika Svensson

2012-09-16 @ 12:05:46

Har aldrig varit med om en sådan känsla :/ Hoppas du mår bra iallafall!

Svar: Tack så mycket Julia!
Erika Svensson

2012-09-16 @ 14:07:52
#3: Tone

Tänkte bara skriva vad jag tänker när jag läser ditt inlägg. Så klart känns allting jobbigt just nu efter en så stor förändring. Det är fortfarande nytt och du måste hitta dig själv i det. Samtidigt flyter vardagen på som om ingenting hänt och det måste man fortfarande ta tag i. Positivt är att du säger att hästen inte enbart är en belastning utan även en hjälp. Mitt tips är att försöka ta hjälp av andra i din närhet, någon som kanske kan avlasta dig och ta hästen någon dag ibland så att du inte tröttnar och enbart känner det som något jobbigt som måste göras. Samtidigt måste man fortsätta tvinga sig att åka dit även om det känns skitjobbigt, då upptäcker man att när man väl är där så trivs man. Sätt upp mål med hästen, bestäm vad du ska träna på varje ridpass, rid hellre kortare men effektiva pass, känn att du får saker gjorda och att ni kommer framåt, då lossnar allting och när allting börjar kännas bättre igen så blir det roligare också.
Försök bara genomleva den jobbiga perioden och ta det för vad det är, gör det så lätt som möjligt för dig. Stressa inte över att det känns jobbigt just nu, rätt vad det är så lossnar det. :)
Lång kommentar men hoppas den var till lite hjälp i alla fall!

Svar: Tack för att du la tid på att skriva! Det du säger är sant och skönt att någon vill säga det till mig. Min blogg är till för insperation och nu är det jag som behöver det och jätte snällt att det faktiskt är någon där ute som vill ge mig ett! Stor kram till dig Tone
Erika Svensson

2012-09-16 @ 15:32:07
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: