erikajoyisabella

När jag gick i grundskolan mellanstadiet och högstadiet var jag en såkallad jourkompis. Det är något man blir vald till och vi i gruppen tillsammans med lärare finns där för att motverka mobbning.

Jag har alltså i många år fått se mobning i vitögat men även nu överallt och minst sagt här på nätet förekommer det hela tiden.

Skolor och internet tror jag det är som regerar mobbingvärlden. Jag minns när jag var kanske 8 år och gick i tvåan, jag har aldrig varit kräsen när det gäller mat och minns att det var ärtsoppa i skolan. Då blev jag kallad för äcklig eftersom jag tyckte detta var gott. . Detta var dock en engångs företelse men ändå?

Vem lär barnen detta så tidigt och vad händer sen?

 

Varför mår folk så bra utav att klanka ner på andra? I don´t get it, det gör jag verkligen inte. Jag läser mycket bloggar, eftersom ni där ute inspirerar mig till olika saker i livet. Men jag blir mörkrädd ibland.

 

Nellie Berntsson har varit i hetluften igen, eller egentligen inte hon men hennes namn. Att jag tar upp henne som exempel är för att tjejen är en föreild trots sin unga ålder.

Nellie driver en av Sveriges största hästbloggar vilket ni redan vet, hennes föräldrar har stenkoll på den, vad som publiceras och komentarer som kommer in. Nellie har ett moget utseende och ser därför lite äldre ut än vad hon är, vilket jag inte anser som fel. Tjejen rider väldigt bra och har inte fått ponnysarna serverade på silverfat som många påstår. Vad jag vet var Stella en westerponny som inte hade hoppat något innan hon kom till Nellie?! Hennes ursnygga d-ponne Elvis. . Unghäst. . Hm den får hon utbilda själv? Och ja så har vi ju Bellan. . Ponnyn vem som helst kan hoppa upp på och vinna ett SM, eller? Skulle inte tro det.

 

Nu ska vi inte prata för mycket om henne men eftersom det senaste snackisen här ute är just om forumet där vuxna människor helt plötsligt hoppar på henne? Jag blir mörkrädd!

 

Vuxna, barn eller ungdomar. . Om ni ser en tolvårig flicka lägga ut en sommarbild, i förmodilgen bikini eller någon annan bild där man visar upp myskläder eller nya kläder man fått hem från ett företag som visar lite hud. Detta tolkar ni då som horaktigt, slampigt eller massa andra klämcheka ord ni får ur er. .

 

Men då är min fråga mer till er, varför ser ni en tålvårig liten tjej som ett sexobjekt? Är det inte era huvud det är fel på då?

 

Jag blir så less. .

 

Återigen, jag läser mycket bloggar. Ibland går jag in och kollar igenom komentarerna för att se vad fina lyckoönskningar eller dyligt som förhoppningsvis finns där. Men idag tar jag mig förakt för att gå in och läsa andras komentarer när den ena är elakare än den andra.

 

Det roliga är att jag förstår verligen inte varför allt detta hat finns? Det är ju dessutom personer som ni oftast inte känner som ni hatar, hallå liksom?! Okej om en människa verkligen gör något fel, då hade jag också kunnat stå upp, men jag står för det jag säger. Men ska man spy ur säg massa saker så ska det vara illa ..

 

Jag anser att detta beror i mesta dels på avensjuka, eller jag vill tro det. För jag tror jag hört eller läst att avensjuka är en sorts sjukdom och då kanske de är lite okej att kasta ur sig massa saker? Nej egentligen inte men nu säger vi väl så. .

 

Tyra, Nellie, Linn, Kristina Warg, Isabella Nilsson  och massvis med andra bloggar stora som små som jag kikar iin på varje dag får oftast en massa skit.

Tjejerna nämda i raden ovanför är hästtjejer som rider väldigt bra. Bortsätt från ridnningen är många av dem oerhört drivna tjejer och hittar på massor av annat, släpper kollektioner, håller föreläsningar får sponsorer m.m.

Men ändå hittar vi tusen fel hos dessa?

Jag ser upp till alla dessa tjejerna av olika anledningar då dem är så jäkla drivna och kommer komma långt i livet, att folk ändå kan sitta och peka finger måste bero på avensjuka. Såklart hade jag också velat ha den gård som Tyra bor på, eller ha hästarna utsanför fönstret som Nellie. Släppa kollektion som Linn och Tyra. Rida så många och fina hästar som Kristina. .

Men gud vad hårt dem har och jobbat för att komma dit dem är, där finns inga servitörer som kommer silverfat inte.

 

Jag hade nog kunnat skriva oendligheter om dettta ämnet men känner att de blir mest rörigt då jag inte riktigt vet vad jag ska ta upp för det finns så jäkla mycket att egentligen nämna.

 

 

När jag är på tävling brukar jag stanna för att se det där ärevarvet, jag känner verkligen med dem som får rida runt där. Oavsett vilken klass det är, jag får alltid gåshus och hejar som bara den. Vilken känsla.

 

Nej nu stänger vi kistan och öppnar den aldrig igen, okej?

Nytt år är på igång och det är dags att växa upp för oss samtliga.

 

Jag önskar er alla ett härligt jullov då jag tror dem flesta har gått på det nu.